Jag rusade in i barnkammaren, hör hur valpen tjuter. Elden slickade väggarna , jag måste hinna ut innan huset rasar. Jag gick fram till spjälsängen. Valpen grät hysteriskt. Jag lyfte upp det lilla livet och virade in henne i filten. När hon är i min famn slutade hon att skrika.

"Schhhh....jag ska få ut oss här ifrån" viskade jag till byltet i min famn.

Taket började knaka och jag lyfte min tröja över munnen och näsan, sprang ut ur rummet. Röken var tjock och jag hade svårt att se, valpen vred sig oroligt mot mitt bröst.

Med en skenade puls försökte jag hitta ytterdörren, hjärtat hamrade våldsamt och jag fann dörren.

Jag tvekade inte en sekund när jag tryckte ner det brinnande handtaget. Tårar hotade att komma rinnandes. Jag såg snabbt på min hand, det skulle definitivt bli ett ärr, även att jag hade min mirakulösa helande kropp.

Vart var mamma och pappa? De borde vara här nu.

Valpen tryckte sig skräckslaget mot mig och jag hyschade henne. Jag var helt utmattad. En man och en kvinna kom upp i mitt synfält.

"Mamma? Pappa?" frågade jag förvirrat.

De sa inget. Mannen nickade mot kvinnan som tog valpen ur mina kraftlösa armar.

"Nej, ge mig henne!" skrek jag.

Kvinnan gick i väg och innan jag hann göra en ansats att följa efter henne, kände jag att något penetrera min hals.

Allt blev svart.