Bilden av de löpande ärren på Tes rygg, blå märkena som fanns lite överallt. Ophelia fick kalla kårar av att tänka på de. Resten av flocken gick ut för att leta upp henne. Ophelia stannade kvar i fall att hon skulle komma tillbaka och berätta för Zac vad som hänt när han kom hem.

Efter någon timme så kommer Zac in störtandes genom ytterdörren. Han andas häftigt som om han hade sprungit ett maraton. Ophelia iakttar honom roat. "Har du sprungit ifrån en jägare eller varför så ansträngd?" frågar hon fnissandes. "Jag...missade...bussen..så...sprang...hem" svarar han fortfarande andfådd. Ophelia skrattar högt och Zac morrar åt henne. De går in i köket och Ophelia förklarar vad som på går. "Cole och hans stora käft" suckar Zac och drar fingrarna genom håret. Han öppnar kylskåpet och tar fram burken som det står 'hjort' med Masons snirkliga bokstäver. Det är bara två skivor kvar simmandes i blodet som kommit med från styckningen. "Vi behöver jaga igen snart" konstaterar han och sliter av en bit från ena skivan. Medans han tuggar roffar Ophelia åt sig sista skivan och stoppar den hel in i munnen. Zac morrar irriterat åt henne. Ytterdörren slår hårt upp och de hör Nikes mumlanden. Ophelia syndar ut i hallen med Zac hack i häll. Vid Nikes, Masons och Coles fötter ligger Te darrande. Hon var helt naken och både Zac och Ophelia stirrade på de ilsket vita ärren på Tes rygg. Dom måste ha varit djupa, det krävs flera centimeter djupa sår för att det ska bli ärr på en varulvs kropp. "Hämta kläder till henne Ophelia, Zac sluta stirra!" fräser Nike och Ophelia skyndar till sitt rum. Hon rycker ur en stor huddie ur sin garderob och går snabbt ut till hallen igen. Mason rycker huddien ur Ophelias händer och räcker den till Te. Hon gör ingen ansats att ta den hon fortsätter bara att darra. Ophelia tar tillbaka huddien och trär den på Te. "Cole bär in henne i gäst rummet" säger Mason. Cole nickar och tar Te i sin famn.