Te suckar frustrerat, tjejen och den där Cole har följt efter henne hela dagen. Hon kollar på klockan över tavlan i klassrummet. Skolan slutar om en halvtimme. Te kliar sig nervöst i nacken, hon hade ju lovat att vara hemma tidigt. Hon biter sig i läppen och rafsar snabbt ihop sina saker. Hon reser sig snabbt upp från stolen och rusar ur klassrummet. Hon hör Iris ropa efter henne men hon bara slänger igen dörren med en smäll. Korridoren är helt tom. Hon skyndar sig till skåpen för att hämta sina saker. Hon ska precis stänga sitt skåp när hon hör fotsteg närma sig. Te vrider på huvudet och ser tjejen och Cole komma emot henne. Hennes hjärta börjar slå snabbare. "Vart har du tänkt att ta vägen?" säger Cole och flinar. "Hem. Har du nått problem med det?" svarar Te och gör sig smått bered att attackera. "Tyvärr så kan vi inte tillåta dig att gå hem riktigt än" säger Tjejen och ger Cole en snabb stöt i axeln. Cole tar ett språng mot henne och hugger tag i Tes arm. Te hånler mot honom och han ser undrande på henne. Te tar tag i Coles arm med sin fria arm och knäcker till. Han ylar och släpper henne. Te tar snabbt ett hårt grepp med ena handen runt hans hals och låter klorna växa. Tjejen ser förvirrad ut och tar några steg i mot dom. "Ett steg till och jag bryter nacken av honom" säger Te och trycker till med klorna in i Coles hals. Cole gnyr och gör en annats att bryta sig loss, men misslyckas. Tjejen nickar. "Vad vill ni med mig?". "Vår alfa vill bara prata, vi vill inte göra dig illa. Kan du snälla släppa Cole?" säger tjejen, med panik i rösten. Te tittar forskande på henne. "Okej, jag följer med. Men jag måste ringa ett samtal först" säger Te och halar upp sin mobil ur fickan. Det går tre signaler. "Hej, jag kommer bli sen förlåt" "Nej du kommer hem nu, du vet vad som händer om du inte kommer" "Förlåt mig far men det går inte" Hon lägger på. Fan också tänker hon och börjar gå mot utgången fortfarande hållandes i Cole. "Visa vägen" säger hon till tjejen. Tjejen tar upp sin mobil och ringer någon. "Vi kommer hem nu" säger hon "Ja, med den nya".

Tjejen leder dem genom skogen tills dom kommer fram till ett stort hus. Tjejen går in i huset, Te följer med fortfarande hållandes i Cole. I hallen möts dom av en kvinna i 20 års åldern och bakom henne en man i samma ålder. Hon ser Tes dödsgrepp på Cole och ger Tjejen en blick. Kvinnan räcker ut handen mot Te. "Jag är Nike alfa över den här flocken, trevligt att träffas" säger hon men en lugn ton. Te ignorerar hennes utsträckta hand. "Tillåt mig att presentera min flock. Mason är han som står bakom mig, Ophelia har du träffat och Cole håller du i nu. Zac kommer komma hem snart". Te tittar från Nike till Mason och Ophelia och nickar lite. "Jag heter Te. Vad vill ni mig?" fräser Te. "Kan du släppa Cole så kan vi prata om det?" säger Nike och sväljer nervöst. Te tänker efter och sen släpper Cole som snabbt hoppar ifrån henne och knäcker sin brutna arm på plats . Dom går till vardagsrummet. "Har du en flock eller är du ensam?" frågar Mason allvarligt. "Bara jag, har aldrig träffat andra som jag" säger Te och fnyser irriterat. "Föddes du som varulv eller blev du biten?" frågar Nike fundersamt. "Föddes" säger Te, Borde jag ge ut sån här information? Jag borde kunna lita på dem eller? Tänker Te. Ophelia ger henne en överraskad blick. "Så du bor ensam" säger Nike och mumlar något för sig själv. "Nej, jag bor med mor och far" säger Te argt. "Då har du ju träffat andra som oss, dina föräldrar måste också vara varulvar om du föddes som en" säger Cole och himlar med ögonen. "Dom är inte som jag!" ryter Te och Cole ryggar bak. Te morrar och känner ilskan komma smygandes. Hon känner att förvandlingen är nära. Ophelia greppar tag i Te. "Ta det lugnt" säger hon lugnande. Men det är försent. Tes ben börjar knäckas och hon ylar av smärta, hennes kläder dras isär och blottar hennes sårade kropp. Sen går det snabbt, pälsen, svansen, nosen visar sig och förvandlingen är fullbordad. "Skit också" säger Nike när vargen hoppar ut genom fönstret. "Hämta tillbaks henne"