Att träffa en ensam varg som dessutom är aggressiv är ovanligt. Opheila och de andra i flocken var överraskade. De hade inte räknat med att hitta någon ny. Alfan-Nike-blev inte glad när hon fick veta. Flocken hade just flyttat in på någon annans mark, som emot reglerna. Det hade tagit så lång tid att hitta ett hus stort nog åt flocken med mycket skog omkring. Cole är fortfarande arg för den nya rev honom. Nike säger att det är rätt åt honom, att han hade som vanligt inte visat någon respekt. "Nästa gång jag ser den där bitchen så ska hon få" morrar Cole. Nike vänder sig om mot honom och spänner ögonen i honom. "Nästa gång du ser henne ska du be om ursäkt för ditt beteende" säger Hon argt och Cole tittar skamset ner i marken. Opheila går fram till Nike. "Hur ska vi göra? Måste vi flytta...igen?" frågar hon och Nike lägger en hand på hennes axel. "Vi ska börja med att be om ursäkt" säger Nike och tittar ilsket på Cole igen "Sen frågar vi om det skulle vara okej om vi stannar här" fortsätter hon lugnt. "Okej" Säger Opheila tveksamt.

Opheila går i förväg till busshålls platsen, hon vill tänka på hur dom ska bemöta den nya på bästa sätt. De får inte vara hotfulla eller aggressiva. Inte visa någon svaghet heller. Hon fortsätter att fundera och märker inte när Zac-Opheilas äldre bror- kommer springandes bakom henne. Han kommer ifatt henne och ryker till i hennes flätor. "Zac!" utropar Opheila och slår till honom i sidan. Han gnyr till, skrattar och skuttar bort till busskuren. Cole kommer springandes. "Kunde ni inte väntat eller?" muttrar han. Zac bara flinar stort mot Cole, klo märkena är helt borta nu.

Alla tre kollar efter henne, väntar vid hennes skåp. När det bara är 3 minuter till lektionen börjar så kommer hon springandes. Hon ser dem, och himlar med ögonen. Hon går till sitt skåp knuffar undan Cole så hon kan öppna det. Han morrar lågt och Opheila ger honom en mörk blick. Den nya rycker ut sina saker och trycker in jackan i skåpet, smäller igen det. "Vad vill ni?" frågar hon hotfullt. "Vi vill först be om ursäkt för Coles beteende" börjar Opheila långsamt, tveksamt "Och be att få stanna här, vår Alfa vill såklart tala med dig själv eller med din Alfa om du har en". Den nya ser oförstående på dem, blir plötsligt rädd. Hon vädrar i luften mot dem, ser tvekande på dem. "Alfa? Vad snackar ni om?" säger hon darrande på rösten "Ni....Ni kan inte va som jag?". Dom ser paniken i hennes ögon, hon tränger sig för bi dem nästan rusar till klassrummet. "Har hon aldrig träffat andra varulvar?" säger Cole förvirrat. "Verkar inte så" konstaterar Zac. "Zac rapportera till Nike, Cole vi får hålla koll på henne till Nike vet vad vi ska göra" säger Opheila och killarna nickar. Cole och Opheila går till klassrummet. Läraren ser argt på dom, pekar på klockan och dom sätter sig på sina platser. Opheila vänder sig om i stolen och ser på den nya, hon sitter ihop kruppen på sin stol och stirrar ner i bänken. Hennes bänkkamrat försöker få kontakt med henne men den nya ignorerar henne. Cole petar Opheila i sidan, hon vänder sig mot honom. "vad är det för fel på henne?" frågar han och Opheila rycker på axlarna. Opheilas mobil vibrerar i fickan. Hon tar snabbt upp den och kollar. Det är ett sms från Zac. Står det och Opheila visar för Cole. Han nickar från varande och sneglar mot den nya. Opheila vänder sig om i stolen och studerar den nya. Men då tittar hon upp och deras blickar möts. Opheilas hjärta slår ett extra slag, hon har aldrig sett så gröna ögon innan. Så vackra... tänker hon.