《Släpp aldrig taget!》Del 9
Advertisement
"Jag trodde ni låg och sov vid den här tiden!" Fnissade Cecilia medan hon drog av sig kjolen och avslöjade under kjolen ett par beigea nylonstrumpbyxor och svart bomullstrosor.
Genant vände jag mig bort och låtsades fastna i albumet. Siri fnissade bredvid mig.
"Vanligtvis ja, men vi bläddrade igenom gamla album på oss som små och jag antar att tiden rann iväg." Svarade Siri henne och sträckte på sig.
"Det finns mat i kylskåpet om du är hungrig."
"Åh så bra. Jag är vrålhungrig!" Utropade hon och stängde dörren om sig och lämnade oss ensamma. Siri lutade sig framåt för att se på mitt ansikte, vilket jag försökte dölja med mitt blonda hår, som olyckligtvis inte föll över ansiktet eftersom håret var uppsatt i en liggande hästsvans.
"Är du säker på att du är bög?" Undrade hon fundersamt och gned sin haka med pekfingret och tummen. Jag himlade med ögonen och låtsades inte om henne.
"Vart ska jag sova har du tänkt?" Frågade jag henne istället. Siri pekade genast på hennes säng.
"Okej, vart ska du sova?" Ännu en gång pekade hon på sin säng.
"Vi kan inte båda sova i din säng begriper du väl, den är för liten!" Utbrast jag och mitt ansikte som för en stund sen var rosenröd blev istället blodröd.
"Jo det kan vi. Har vi förut kunnat kan vi nu med!"
"Men då när vi sov i samma säng så var vi små!" Fortsatte jag häva ur mig. Hon kunde väl i alla fall bära in en madrass eller en sovsäck, bara något jag kunde sova på.
Siri ställde sig upp och slet bort kuddarna, gosedjuren och överkastet. Jag borde inte bli förvånad men när överkastet gled ner på golvet vid sovändan så var varken täcket eller sovkuddarna lila utan snarare ljusgröna. Det sved i ögonen att se hur färgen inte matchade ihop med inredningen. Och lika oblyg som sin mor, slet hon av sig kläderna mitt framför ögonen på mig så ansiktet blev rödare än en brandbild. Den här familjen alltså!
Advertisement
Vi trängdes i den lilla sängen över natten och Siri hade delvis rätt, vi fick fortfarande plats tillsammans, men utrymme för att kunna röra på oss och vända sida fanns inte alls och vi fick hela natten antingen sova och hålla om varandra eller ligga på rygg, mer plats fanns det inte, om vi inte valde att krama golvet.
När morgonen nalkades och solens första strålar träffade och värmde Jorvik, vaknade jag upp långsamt upp och det kändes som om en hel flock med hästar hade sprungit över mig. Från fönstret bredvid mig hittade strålarna från solen glipor i persiennerna som sken mig rakt i ögonen så det blev svårt att öppna dom helt.
Det hade varit alldeles för trångt i sängen och det var ingen bra idé alls att sova två stycken i en nittio säng. Siri tog ett djupt andetag bredvid mig och fortsatte sova vidare med armen över min mage. Hon hade lyckas i de här trånga utrymmet lägga sig på sidan med armen runt mig, som ett gosedjur, och vägrar släppa mig. Jag kommer tycka synd om pojkvännen Siri en dag skaffar som kommer få uppleva detta.
Urk. Försiktigt lirkade jag mig loss från Siri grepp och gled ner från sängen och ner på golvet där jag satt en stund med händerna för huvudet. Det dunkade hemskt illa, som om någon slog på en trumma om och om igen och det kändes som det inte skulle avta.
"Nej Dylan, inte nu. Trevor kanske kommer på oss!" Hörde jag Siri mumla. Jag vred på huvudet och stirrade surt på henne. Hon sov fortfarande med slutna ögon, men med ett brett leende på läpparna som sa ett och annat. Säg inte att hon kommer börja stöna också? Jag höjde handen och gjorde mig redo för att slå henne över kinden när hon grymtade till och kastade sig om mot andra hållet och rullade ur sängen där hon slog i golvet med en dunk.
Advertisement
"Rätt åt dig!" Sa jag högt och ställde mig upp. Ryggen knakade till otäckt, det kändes som varenda ryggkota låg felplacerade.
Siri satte sig upp med handen över pannan och gned den försiktigt.
"Vadå rätt åt mig, jag har inte rullat ur sängen på flera år." Muttrade hon tjurigt och gäspade stort.
"Hade vi inte sovit i samma säng kanske du inte rullat ur sängen!"
"Du är så elak när på mornarna!" Hon sträckte på sig och ställde sig upp. Jag satte mig ner på sängen med ryggen mot henne. Siri hade sovit hela natten bredvid mig i enbart bara trosor. Men trots att jag inte kände något för henne, var hennes nakenhet ändå något av en hemlighet som inte vem som helst ska se, allra minst inte jag. bakom mig kunde jag höra hur hon plockade upp kläderna och fick på sig dom och kände hur mina byxor kastade upp bredvid mig. Fort klädde jag på mig och försökte ignorera min dundrande huvudvärk.
Siri stekte ägg, bacon, frensh toast och bryggde kaffe till oss till frukost. Hon åt upp sin portion utan protester medan jag petade på min äggula så den tunna utan sprack och äggulans gyllene guld rann ner på tallriken och mot min bacon. Av toasten hade jag bara tagit en tugga utav.
"Ska du inte äta toasten? kan jag få den?" Undrade hon med gaffeln redan svävande över toasten och gjorde ett tappert försök att sätta gaffeln i den innan jag sköt undan tallriken åt sidan och hon träffade bordet istället.
"Du kommer bli tjock om du äter mer!" Sa jag till henne och drack av kaffet, som smakade äckligt beskt.
"Jag äter det jag tycker är gott. Kan jag få din toast om du inte ändå ska äta den?" Jag sköt tallriken mot henne och hennes gaffel sjönk in i toasten knapriga yta.
"På tal om Frensh toast, tror jag din kommer nu!" Sa hon precis när det knackade på dörren, ett hårt och iskallt knackande som fick mig att svälja luft.
Fortsättning följer...
Advertisement
Advent: Red Mage
Book 1 and 2 of the Redmage series are being published on Amazon Kindle Unlimited. Due to the exclusivity clause, I have been forced to take down the vast majority of the book. You can read book one here. Book two here.Drew Michalik was working in a top-secret facility in Washington, D.C. when the Advent began. As all electronics in the world simply ceased to work, blue screens filled with information appeared before him. Drew gained access to a mana interface and a limited number of reality-altering crystals called Xatherite. Following the instructions on his vision-impairing screens, he ‘slotted’ his Xatherite and changed his fate: he gained the ability to cast spells. Now alone in the dark, he must battle through the government bunker-turned-dungeon in a desperate bid for survival. Escape is only the beginning; the first of his many problems in the changed world. Drew will be tasked to not only survive… but to guide the rest of humanity safely through the anarchy. Light LitRPG elements, no harem. Updates on Monday.
8 209No More Respawns
Synopsis: The first time Allen died, he was forced back into a living hell where death is temporary, and power is all that matters. With evil and depravity as the rule, tragedy becomes comedy and life becomes an act. Only a deal with a shady god can get him back to his old life, but what happens if there’s nothing left to save? Maybe hell isn’t so bad if you have infinite lives… until you don’t. Needless to say, it’s all fun and games until there’s no more respawns. Foreword: This story is meant primarily as an action adventure and secondarily as a dark and nihilistic comedy. It may not be readily apparent in the beginning, but that's what I have planned (I feel the need to emphasize the dark; don’t rage at me if it gets too ‘traumatizing’ or something). I’m going to take my time with this, so it won’t immediately inundate you with doom and gloom. This is also a comedy, remember? On that note, if for some cursed reason you just can't handle either the references or the jokes, I am willing to battle in the comments. Anyway, I still put a significant amount of effort into the system, so I hope you enjoy that part. It is a little bulky, I'll admit to that, but I wanted to try something new and its more fun when there's more depth to it. Regardless, I still have a lot of fun doing math in the middle of writing a fictional story (/s). I also want to see if I can keep from messing up the pacing. Many times, I end up going too fast because I'm afraid of the story getting boring, which tends to ironically have the opposite effect. I'm still learning I suppose; we'll see how things go. Lastly, please leave reviews and comments, they really mean a lot to me and (usually) help me improve considerably. I'll be asking for feedback in the polls and I do still check the old ones from time to time. Notes: The story takes a bit of time to develop; give it time if you're here for drama, grimdark, or antihero. The system is all blue boxes and I'm not half-assing the numbers. Chapters will be between 1k and 2k words usually. I always use the oxford coma, fight me. Might drop if rating falls below 4 stars, idk. It depends on how my life is going. Cover drawn by yours truly in MS paint. (I have skill, I know)
8 183300 Moons Till Disconnect (Gamelit)
Luck is a speedrunner who’s been transported into the world of Briarwood Rebirth, an MMORPG he’s been playing for 17 years. Yet things are not as they seem. The world feels like it's missing pieces, and NPCs do not behave like they should. There are 30 others like him who've been dubbed Chosen Ones, and they're just as clueless as he is. And what is the 300 day countdown to this so called "Disconnect"? Is this a dream? Or something else? (Rewrite of Bad Luck) (Updates every Monday and Friday)
8 524My Town's Been Infiltrated By Monsters
"Another great day!" Kristoffer stretched under the rising sun and breathed in the breeze of the sea in front of him. But at his back was a town where shadows unveiled screams of horror, creepy mumbles, a strange marketplace, a syndicate that's feared even by the King, and a monster secretly acting as mayor. Follow Kristoffer and his neighbors as they discovered what it truly meant to be a resident of the peculiar town of Arkbay.
8 207Tamer Untamed
What will you do if your world faced an unparalleled threat? One that'll just keep coming back. No matter how hard you try to get rid of it? Be prepared for the story of Bishop Riley, a modern day teenager who faces such a threat. His whole life turns upside down and inside out when a mysterious brochure appears in his bathroom. Together with the beasts he tames, this unlucky teen will stop the unstoppable force. That is if his terrible luck doesn't kill him first or the beasts don't eat him or anything else that could go wrong......
8 186Where Emus Dare
Emperor Marcus II is dead and the Empire is now ruled by the High Council, a fractious alliance of noble Lords and upstart Guildmasters, held together though sheer force of will by the common born Lord George, the Emperor's grieving lover. It is not an alliance anyone expects to last long. To save the Empire from another tiresome civil war, Sir Brand, the Duke of Orston, Dragon Slayer, all round hero and terrible poet, travels to the far away city of Sealmu Alu in an attempt to find his father, the infamous Butcher of Bergraz and persuade him to return home from his self imposed exile and take the throne. As the Empire lurches from crisis to crisis like a drunk on a ice covered road, Lady Anna, aristocratic heir to one of the noblest houses in the Empire and her companion, the eccentric Earth born Lady Kate acquire evidence that suggest the young Emperor's death may not have been the tragic accident it appeared to be. Meanwhile the two people many regard as responsible for the whole recent crisis have disappeared without trace. The beautiful Druid Healer Natalie, the only person who can open the ancient alien Gateways to Earth and her Earth born lover, Xavier are on a quest to destroy the evil Iron Brotherhood, their quest taking them to strange places of legend, Flor Ida, Amarillo and beyond. And if all this wasn't enough, the Dragons are not only back, they've taken over the internet and now seem to regard themselves as the dominant species of the planet.
8 171