《Släpp aldrig taget!》Del 9
Advertisement
"Jag trodde ni låg och sov vid den här tiden!" Fnissade Cecilia medan hon drog av sig kjolen och avslöjade under kjolen ett par beigea nylonstrumpbyxor och svart bomullstrosor.
Genant vände jag mig bort och låtsades fastna i albumet. Siri fnissade bredvid mig.
"Vanligtvis ja, men vi bläddrade igenom gamla album på oss som små och jag antar att tiden rann iväg." Svarade Siri henne och sträckte på sig.
"Det finns mat i kylskåpet om du är hungrig."
"Åh så bra. Jag är vrålhungrig!" Utropade hon och stängde dörren om sig och lämnade oss ensamma. Siri lutade sig framåt för att se på mitt ansikte, vilket jag försökte dölja med mitt blonda hår, som olyckligtvis inte föll över ansiktet eftersom håret var uppsatt i en liggande hästsvans.
"Är du säker på att du är bög?" Undrade hon fundersamt och gned sin haka med pekfingret och tummen. Jag himlade med ögonen och låtsades inte om henne.
"Vart ska jag sova har du tänkt?" Frågade jag henne istället. Siri pekade genast på hennes säng.
"Okej, vart ska du sova?" Ännu en gång pekade hon på sin säng.
"Vi kan inte båda sova i din säng begriper du väl, den är för liten!" Utbrast jag och mitt ansikte som för en stund sen var rosenröd blev istället blodröd.
"Jo det kan vi. Har vi förut kunnat kan vi nu med!"
"Men då när vi sov i samma säng så var vi små!" Fortsatte jag häva ur mig. Hon kunde väl i alla fall bära in en madrass eller en sovsäck, bara något jag kunde sova på.
Siri ställde sig upp och slet bort kuddarna, gosedjuren och överkastet. Jag borde inte bli förvånad men när överkastet gled ner på golvet vid sovändan så var varken täcket eller sovkuddarna lila utan snarare ljusgröna. Det sved i ögonen att se hur färgen inte matchade ihop med inredningen. Och lika oblyg som sin mor, slet hon av sig kläderna mitt framför ögonen på mig så ansiktet blev rödare än en brandbild. Den här familjen alltså!
Advertisement
Vi trängdes i den lilla sängen över natten och Siri hade delvis rätt, vi fick fortfarande plats tillsammans, men utrymme för att kunna röra på oss och vända sida fanns inte alls och vi fick hela natten antingen sova och hålla om varandra eller ligga på rygg, mer plats fanns det inte, om vi inte valde att krama golvet.
När morgonen nalkades och solens första strålar träffade och värmde Jorvik, vaknade jag upp långsamt upp och det kändes som om en hel flock med hästar hade sprungit över mig. Från fönstret bredvid mig hittade strålarna från solen glipor i persiennerna som sken mig rakt i ögonen så det blev svårt att öppna dom helt.
Det hade varit alldeles för trångt i sängen och det var ingen bra idé alls att sova två stycken i en nittio säng. Siri tog ett djupt andetag bredvid mig och fortsatte sova vidare med armen över min mage. Hon hade lyckas i de här trånga utrymmet lägga sig på sidan med armen runt mig, som ett gosedjur, och vägrar släppa mig. Jag kommer tycka synd om pojkvännen Siri en dag skaffar som kommer få uppleva detta.
Urk. Försiktigt lirkade jag mig loss från Siri grepp och gled ner från sängen och ner på golvet där jag satt en stund med händerna för huvudet. Det dunkade hemskt illa, som om någon slog på en trumma om och om igen och det kändes som det inte skulle avta.
"Nej Dylan, inte nu. Trevor kanske kommer på oss!" Hörde jag Siri mumla. Jag vred på huvudet och stirrade surt på henne. Hon sov fortfarande med slutna ögon, men med ett brett leende på läpparna som sa ett och annat. Säg inte att hon kommer börja stöna också? Jag höjde handen och gjorde mig redo för att slå henne över kinden när hon grymtade till och kastade sig om mot andra hållet och rullade ur sängen där hon slog i golvet med en dunk.
Advertisement
"Rätt åt dig!" Sa jag högt och ställde mig upp. Ryggen knakade till otäckt, det kändes som varenda ryggkota låg felplacerade.
Siri satte sig upp med handen över pannan och gned den försiktigt.
"Vadå rätt åt mig, jag har inte rullat ur sängen på flera år." Muttrade hon tjurigt och gäspade stort.
"Hade vi inte sovit i samma säng kanske du inte rullat ur sängen!"
"Du är så elak när på mornarna!" Hon sträckte på sig och ställde sig upp. Jag satte mig ner på sängen med ryggen mot henne. Siri hade sovit hela natten bredvid mig i enbart bara trosor. Men trots att jag inte kände något för henne, var hennes nakenhet ändå något av en hemlighet som inte vem som helst ska se, allra minst inte jag. bakom mig kunde jag höra hur hon plockade upp kläderna och fick på sig dom och kände hur mina byxor kastade upp bredvid mig. Fort klädde jag på mig och försökte ignorera min dundrande huvudvärk.
Siri stekte ägg, bacon, frensh toast och bryggde kaffe till oss till frukost. Hon åt upp sin portion utan protester medan jag petade på min äggula så den tunna utan sprack och äggulans gyllene guld rann ner på tallriken och mot min bacon. Av toasten hade jag bara tagit en tugga utav.
"Ska du inte äta toasten? kan jag få den?" Undrade hon med gaffeln redan svävande över toasten och gjorde ett tappert försök att sätta gaffeln i den innan jag sköt undan tallriken åt sidan och hon träffade bordet istället.
"Du kommer bli tjock om du äter mer!" Sa jag till henne och drack av kaffet, som smakade äckligt beskt.
"Jag äter det jag tycker är gott. Kan jag få din toast om du inte ändå ska äta den?" Jag sköt tallriken mot henne och hennes gaffel sjönk in i toasten knapriga yta.
"På tal om Frensh toast, tror jag din kommer nu!" Sa hon precis när det knackade på dörren, ett hårt och iskallt knackande som fick mig att svälja luft.
Fortsättning följer...
Advertisement
- In Serial65 Chapters
New Path
The world is starting to evolve and so are humans and other species on earth too. And chris is one of the people who start their new path. What wait for him it depends on his actions. [participant in the Royal Road Writathon challenge]
8 620 - In Serial14 Chapters
HavenFall (Thousand Lands)
Warning: Very Dark Fantasy and Brutal.How do you rule over HavenFall where kings and queens are like coppers exchanging hands, where a subtle gesture can make or break a decade old treaty, and where betrayals and intrigue happen at every turn? Love? Hatred? Cunning? Cruelty? Magic? No, it is none of these.There is a reason why I am going to rule HavenFall. And that is because it is me. Love. Fury. Cunning. Magic. Determination. I have them all, and all of them in excess. But most of all, I have my Omnus.Every single queen and king that dares stand in my way. Every single bastard that has fucked me over. Every beast, goblins, orcs, or humans that stand in my way. I will kill them all. Kill their grandmothers, kill their grandfathers, kill their mothers, kill their cousins, kill their sons and daughters, kill their dogs. Down to the last goat and chicken, I will kill them all.And perhaps then, there will finally be that bliss I seek so dearly.I am Prince Gladius Zane Noxus, the one who will rule HavenFall.
8 135 - In Serial19 Chapters
One Piece: The Hundred Swords Pirate
Arima Koujiro, a middle-aged man who worked as a Yakuza was tired of his boring life. Being a Yakuza in modern time was not as exciting as he thinks it was when he read the stories about Yakuza in his childhood. Expecting life full of action and glorious fights with the rival Yakuza clan when he initially joined Yakuza, instead, he faced with boring ordinary office work with some "business visit" here and there to clients that late to pay their loans. On the night of his 40th birthday, he partied with a bunch of his colleagues on the penthouse apartment that he earned from his 20 years working as a Yakuza. Passed out after having too much drink, he woke up in the middle of nowhere instead of his apartment. Before he gets to process what happened and figuring out where he is, a blue hologram screen popped out in front of him with a mail sign in the middle of it. This is a story of Arima Koujiro fulfilling his dream of exciting and full of actions life that he always wanted. The cover picture is not mine, all rights belong to the artist if he wants me to take it down, I will. Disclaimer, One Piece and all characters in it belongs to GOda-sama except my OCs.
8 179 - In Serial32 Chapters
Eightfold Warrior : Green Sword Honor
Joey has lost most of his memory - and there's an alien in his head. And it's fighting other aliens. Who want to get at it by killing Joey. I plan to post Thursday and Sunday, twice a week. Please leave a comment saying hello even if you're not absolutely sure this webnovel is for you. I love to hear from readers.
8 159 - In Serial10 Chapters
Reincarnated as a Camera: I Will Build up a Worldly Portfolio
When I recovered my consciousness, I didn't know where I was or why I was there, but I found out right after that that I wasn't human anymore. I hoped that I had, at the very least, become something cool and durable. So, what is this? I can't move myself, I can't speak to others, I can't even blink, and you're telling me that I became a camera with only 10 shots left? And I can't even take photos by myself! Just you wait, I will show you what I can do once I grow into the best camera in this fantasy world. [Also posted on ScribbleHub(dot)com]
8 211 - In Serial7 Chapters
]> Kiribakukami
This has multiple ships. Some of them being:Kirikami (barely tho I'm sorry :( )Kiribaku (just a bit lmao)Bakukami (I also like this xD)Bakukirikami (My.Favorite.Poly.Ship)That's all and this is a hanahaki story xD
8 162

